Vår dag

Ambitionen var att köpa julklapp till Kristian. Det har bara råkat vara en sån för stolpe-ut-dag.

– Vi kom ut och iväg, missade precis spårvagnen. 3min till nästa – som kom med skylten “sorry, no passengers”. 10 min till nästa, 10 min i kyla eftersom det var riktigt kallt idag.
– Första stället – en fancy-schmancy butik (planen var att köpa något litet, typ nyckelring. Är det bara en dyr påse ser det ju ack så genomtänkt ut. Genvägar är senvägar, tyvärr!) där vi kom till att Ellie började spexa runt och ville ta på alla dyra väskor och jag insåg snabbt att det var fel plats för en glad unge att leka.
– Nästa butik hade inte vad jag sökte.
Sen gick vi och åt lunch. Precis när Aston var färdigmatad, och Ellie klar så jag kunde slänga i mig hennes rester, ropar hon “jag måste kissa mamma!”. Så iväg och göra det…
image
image

– Sen tog vi en mysig glasspaus, Aston fick åla runt och Ellie sjöng för alla.
image

– Butik tre hade garanterat vad jag sökte, men letandet avbröts av att Ellie visade tecken på grav uttråkning (skulle dra ut en massa fint vikta cashmere-tröjor, skulle prompt putta vagnen, KRÄVDE högljutt att Aston skulle sitta i vagnen) och toppade det hela med ett “jag måste bajsa mamma! Ellie bajsa på mig!” (det gjorde hon inte, min anm)

Ah så efter det la jag ner, och har nu återgått till Ellies ursprungliga idé: att ge Kristian ett äpple.
Så vi styrde kosan hemåt. Missade ånyo tunnelbanan precis, och fick vänta en kvart på nästa.

Väl hemma var jag helt slut.
Ellie var dock sugen på att måla, så jag lät min rygg vara canvas. Det är Izza, Nella, berg, moln och nåt mer. I mascara (Cliniques).
“Du måste dussa mamma. Pappa jätteajh” sa hon förnuftigt när hon var klar med sitt verk.
image

Ridå.

Ps: barnen, framförallt Ellie, har varit på världens bästa underbaraste humör idag. Tjoat tjimmat, ätit, inga utbrott och extremt medgörlig. Jag har full förståelse för att det är skittrist att följa med i affärer och är otroligt överraskad över hur glad och positiv hon har varit till allt.
Ville bara förtydliga att det på intet sätt är barnens “fel”.
Ja. Ibland får en helt enkelt vara den vuxna och ta på sig ansvaret för att det går som det går. Vet inte hur jag tänkte att åka in och LETA present utan tydlig agenda? Att den Gudsfruktiga tomten på Union Square skulle skrivit på sin skylt, vad Kristian vill ha? Att Ellie på vägen in skulle kommit på NÅGOT bättre än äpple.
*facepalm*

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s